Ska kommunalskatten höjas eller sänkas? Det tycks för journalister och för de borgerliga vara en väsentlig fråga inför höstens val. Och visst är det av betydelsefullt på vilken nivå skatten ligger.
Men ett annat och – enligt mitt sätt att se det – bättre sätt att ställa frågan om kommunens utdebitering på är: hur mycket behöver kommunen satsa för att klara gemensamma angelägenheter som vård, skola, omsorg, miljö, kultur osv. Skattenivån är i själva verket en avvägning av hur fördelningen av privat konsumtion och offentlig, dvs gemensam, konsumtion ska se ut. De flesta borgare tycks ha glömt att ordet kommun egentligen betyder just gemensam (av latinets ”communis”, gemensam, allmän).
Genom skattesänkningar tidigare under mandatperioden har borgarna sett till den gemensamma konsumtionen minskat i förhållande till den privata. Samtidigt har den statliga skatten sänkts påtagligt, dvs staten har också skurit ner på den allmänna välfärden.
Mot bakgrund av detta bör alla och envar fråga sig: behöver vi mera pengar till privat konsumtion eller behövs det mera inkomster till kommunen för att klara av en bra välfärd och service? Ska vi fortsätta att minska på lärartätheten i skolorna? Vill vi att nedskärningarna på personalen inom äldreomsorgen ska bestå och kanske till och med accelerera? Ska parkerna få fortsätta att förslummas? Ska vi låta de hemlösa fortsätta vara utan ett hem? På likartat sätt skulle frågorna kunna formuleras inom område efter område av kommunens verksamhet. Frågan om skattenivån är alltså en fråga om vilket samhälle vi vill ha. För DV:s del är svaret solklart: vi vill ha ett samhälle som bygger på solidaritet och samfällda lösningar på gemensamma angelägenheter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar