KLIMATMÅLEN - FÖR TUFFA FÖR BORGARNA?

I augusti 2010 antog kommunfullmäktige nya mål för minskning av utsläppen av växthusgaser i kommunen. 2020 ska utsläppen ha minskat med 50 % och till 2050 ska de vara nära noll. Alla partier stod enigt om dessa mål (även om Demokratisk vänster ville ha en ambitionsnivå högre än majoriteten).

Nu, mindre än en år efter fullmäktigegeslutet, börjar borgarna sväva på målet - detta i dubbel bemärkelse. Viljan att vidta åtgärder för att nå dit fullmäktige vill verkar från borgerligt håll vara tämligen svag. De rödgröna i Tekniska nämnden har tydligt märkt av detta. Och i byggnadsnämnden härskar en låt-gå-politiken bland borgerlighet, framför allt när det gäller vägtrafikens ständigt ökande utsläpp. Vid gårdagens sammanträde i Byggnadsnämnden framförde centerpartiets representant inställning till fullmäktiges ställningstagande: "ska vi föja målen kommer det att stoppa all utveckling i Lund". Och det ville han inte vara med om. Därför menade han att målen borde ändras, dvs ambitionsnivåerna sänkas. Ingen av de andra borgerliga partiernas representanter försvarade fullmäktiges beslut. Tyvärr finns det all anledning att misstänka att centerpartistens uttalande är en gängse uppfattning bland borgerligheten. Målen är alltså till för högtidstal - i praktiken struntar de borgerliga i att växthusgasutsläppen inte minskar. Borgerlighetens klimatpolitik präglas av opportunism och populism.