KOMMUNENS KVARNAR GÅR IBLAND PÅ TOMGÅNG

Kommunens kvarnar mal sällan snabbt. Ofta mal de dessutom på tomgång. Eller snarare; de står helt stilla.

Som nu mitt ärende i Tekniska nämnden om bensinstationen vid Trollebergsvägen. Bensinstationen, som ligger extremt nära bostadsbebyggelse, drabbades av en brand i december 2009. I januari 2010 lämnade jag in ett förslag till Tekniska nämnden om att inte förlänga arrendekontraktet för bensinstationen. Det kunde ju vara läge för att flytta den efter branden. För inte ska väl de boende behöva ha en bensinstation strax utanför sitt sovrum eller sitt kök?!

Ingen reaktion kom från Tekniska nämnden. Bensinstationen byggdes upp igen, varför jag lät mitt förslag ligga stilla i nämndens stora papperskorg, där jag trodde att den hamnat. Men icke så: till min förvåning läser jag nu i bladen – nästan två och ett halvt år (!) efter min skrivelse till nämnden – att nämnden nu skall utreda möjligheterna att flytta bensinstationen vid Trollebergsvägen samt någon annan station.

Undrar just om utredningen också ska ta 30 månader?

AL NAKBA - DEN STORA KATASTROFEN FÖR PALESTINIERNA

Idag, den 15 maj, ihågkoms Al Nakba - den stora katastrofen - fördrivningen och tvångsförflyttningen av de palestinska invånarna år 1948 från vad som skulle bli staten Israel. Drygt 700 000 palestinier gjordes hemlösa. Idag lever ungefär 5 miljoner palestinier som registrerade flyktingar i sammanlagt 58 flyktingläger spridda över stora delar av Mellanöstern.

Och fortfarande pågår Israels ockupation av palestinskt område. Fortfarande förvägras palestinierna sin rätt till egen stat. Fortfarande rivs palestinska bostäder på ockuperad mark, fortfarande bygger Israel nya kolonier (s k bosättningar) på ockuperad mark, fortfarande sitter tusentals palestinier i isrealiska fängelser utan rättegång och utan de mest elementära rättigheter. Israel - mellanösterns enda demokrati? Finns anledning att erinra sig en tanke från gamle Karl Marx: "Ett folk som förtrycker ett annat folk kan inte självt vara fritt".

Resa i Mittens Rike - rå kapitalism med kommunistiskt ansikte

Sakta börjar jag nu återanpassa mej till den lundensiska verkligheten efter en 15 dagars rundresa i Riket i Mitten – Kina. I arrangemang av Svensk-Kinesiska föreningen reste Boel och jag – tillsammans med drygt dussinet medresenärer - runt i Hunan- och Guangxiprovinserna och avslutade med första majfirande i Shanghai. Det vill säja så mycket första majfirande var det ju inte. Jovisst, första maj är helgdag i Kina. Och de som har möjlighet tar förlängd ledighet. Så visst firades arbetets dag. Men inte med parader och demonstrationer som vi hade väntat oss. Kineserna passar nyttjar ledigheten till att resa och hälsa på släkt och vänner och besöka sevärdheter. Framför allt firades dagen med att betitta varor och för dem som har råd också att köpa varor, s k sjåpping. Trängseln på de stora affärsgatorna i Shanghai var olidlig. Där, vid de stora modemärkenas varuhus – Gucci, Armani, Prada, Swatch, Rolex etc – härskade affärer som vanligt. (Man kan för övrigt köpa en ”Lolex” på gatan för ca 100 kronor)

Kina är ett brutalt polariserat klassamhälle. Närmast oändliga rikedomar vid ena polen och bottenlös fattigdom vid den andra. En stor medelklass som fortfarande är i tillväxt och ett stort trasproletariat. Ett land där allt kan – och för det mesta också måste – köpas för pengar, inklusive utbildning. bostad och socialförsäkringar. Det är en rå kapitalism med ett brutalt kommunistiskt ansikte.

Nedskärningsalliansens politik: Kläm gärna åt låginkomstagarna ...

Om man med enbart tre ord ska karaktärisera lundaborgarnas budgetförslag (som ännu inte är helt färdigt) för nästa år så är det ”nedskärningar”, ”nedskärningar” och ”nedskärningar”. Över hela linjen: på skola, på vård och omsorg, på bibliotek, på parkskötsel, på fritidssektorn – ja på allt. Bokstavligt talat. För även om kommunfullmäktige så småningom skulle hamna på det minst dåliga budgetalternativet handlar det om nedskärningar. Verksamheterna får i den budgetvarianten ett visst nominellt påslag, men inte tillräckligt för att kompensera för kostnadsökningarna. Alltså: nedskärningar under alla omständigheter.

Den borgerliga majoriteten är beredd till tämligen dramatiska snitt i medborgarnas välfärd bara för att undvika skattehöjning. Och den politiken kommer man att förespråka under det grundfalska argumentet att kommunalskattehöjningar slår hårdast mot inkomsttagare i de lägsta inkomstskikten. Så är det inte alls, framför allt beroende på att skattesystemets s k grundavdrag är utformat så att avdraget är störst i de lägsta inkomstskikten för att med stigande inkomster successivt minska i relation till den beskattningsbara inkomsten.

I stället för skattehöjningar kommer vi bergsäkert att få se en rad avgiftshöjningar: inom kulturskola, inom hemtjänst, inom vården, inom kollektivtrafiken. Avgiftshöjningar slår, till skillnad från skattehöjningar, hårdast mot personer och hushåll med de lägsta inkomsterna. Detta förhållande är den borgerliga majoriteten i själva verket väl införstådd med. Nedskärningsalliansens budgetpolitik kan nämligen enklast sammanfattas så här: ”Kläm gärna åt låginkomsttagarna, men se till att inte riskera ens en handfull marginalröster från höginkomsttagarna!”

al-Quds/Jerusalem - ockuperad stad

I dessa påskdagar har al-Quds, eller Jerusalem som staden kallas i västerlandet, som vanligt figurerat i många böner, psalmer och predikningar. Det gäller förstås framför allt anhängare till kristen- och judendom.

Men i dag och sedan lång, lång tid tillbaka är det inte religiös fromhet som i första hand kännetecknar staden. Ty staden är ockuperad av Mellanösterns starkaste våldsmakt – staten Israel. Enligt FN:s delningsplan för Palestina år 1947 skulle al-Quds ställas under internationell kontroll. I kriget, som bröt ut efter statens Israels utropande, intog Israel den västra delen av staden, medan den östra delen kontrollerades av Transjordanien. Trots försök från FN att uppfylla delningsplanen från 1947 och ställa staden under internationell kontroll utropade Israel ”sin” del av staden till huvudstad för landet. I sexdagarskriget 1967 ockuperade Israel även den östra delen av al-Quds och år 1980 utropade Israel staden till sin ”eviga och odelbara huvudstad”. Detta i strid mot en rad FN-resolutioner. Fortfarande är al-Quds/Jerusalem inte internationellt erkänd som Israels huvudstad. Men i praktiken har Israel annekterat hela al-Quds och bedriver i de östra, arabiska, delarna en aggressiv etnisk rensning. Araberna ska drivas bort för att ge plats för judar.

Om nu de bedjande och psalmsjungande troende också innefattar en bön om al-Quds befrielse i sin åkallan kan detta knappast skada. Men böner hjälper föga mot den makt som sitter i israeliska gevärspipor och ytterst i de israeliska atombomberna. Ty det är på dessa vapen som Israels annektering av al-Quds vilar. Endast om världssamfundet sätter kraft bakom sina fördömanden av ockupationen – sanktioner, bojkott etc - kan al-Quds bli den stad under internationell kontroll som FN en gång avsåg, endast då kan Israel förmås dra sig tillbaka från samtliga ockuperade palestinska områden. Det är det allra första steget för att en fri palestinsk stat ha förutsättningar att inte bara bildas, utan också för att blomstra.

Borgerlig u-sväng om central parkering: P-hus i kvarteret Tegnér nytt bilspår

Den borgerliga majoriteten i Lunds kommun gör nu en helomvändning i frågan om ett nytt centralt beläget p-hus. Planerna på en p-anläggning i kvarteret Galten spolas och i stället sker en storsatsning på ett 7-vånings p-hus i det mera centralt belägna kvarteret Tegnér. Samtidigt kommer kvarteret norr om det nya p-huset att omvandlas. Den österrikiske gasmästaren Avril Pullson, i moderata kretsar oftast kallad Rorsmannen (eller helt enkelt HSS, Han Som Styr), har fått löfte om att här uppföra ett 16-vånings höghus med lyxbostäder och eleganta kontor. Huset kommer att heta DU, vilket lär vara en förkortning för ”demokratiskt underskott”.

Den befintliga bebyggelsen i dessa kvarter, dvs i huvudsak Kulturhistoriska museet, ska rivas och byggas upp på nytt på jordbruksmark intill Pilsåkerområdet, det s k Nya Lund.

Kulturhistoriskt arv
I en artikel i Sydskånska Degbladet på tidningens fråga om inte detta är att demolera det kulturhistoriska arv som finns samlat i Kulturkvadranten säjer Bilvägsbyggnadsnämndens blå eminens, Kris Bilin, att den borgerliga majoriteten slår två flugor i en enda smäll genom att på olika ställen i staden Lund förena gammal och ny kultur.

Balanseringsprincipen tillämpas
”Ute i Nya Lund, som står för den moderna och framåtsyftande kulturen kan vi hänga på lite gammal kultur för att skapa balans. Det är den s k balanseringsprincipen som tillämpas. Lunds stadskärna, där gatunätet ursprungligen byggts för gång- och hästtrafik, vill vi nu göra mera attraktiv genom att framhäva den moderna transportkulturen – bilismen. Vi räknar med att den nya p-anläggning ska locka i storleksordningen 15 000 nya bilar per dag till stadskärnan”, säjer Bilin till tidningen.

Övningsbana för cyklister
Det tryck som uppstår på ökad framkomlighet för bilar vid Pilsåker kommer borgarna att möta genom att bygga en helt ny trafikanläggning vid Mobiliarondellen. Det blir en flergrenad bilbro ovanför rondellen - typ Segevång - med fyra filer i varje riktning, som oavsett trafikbelastning medger fortkörning i en hastighet av 50 km/tim över den tillåtna. Själva rondellen kommer inte längre att behövas för biltrafik. ”Vi kommer att bygga om den till en realitetsanpassad övningsbana för Lunds cyklister. Så de kan träna och vara väl förberedda för att färdas på verklighetens cykelbanor. Övningsbanan kommer delvis att i branta sluttningar ledas ner i en tunnel, den kommer att förses med oväntade gupp och håligheter och tvära 90-graders kurvor, samt plötsliga slut på cykelbanan. Virtuella bilar kommer därtill att ideligen hota cyklisterna från alla håll.”

LSS – nytt bolag
För att genomföra denna omvandling av Lunds stadskärna har kommunen tillsammans med den i Gent verksamma konsultfirman Belgian Blue Ltd bildat ett gemensamt aktiebolag under namnet LSS, Lund Spallation Service. Bolagets namn torde anspela på konsekvenserna för stadskärnan. (Spallation är utrikiska och betyder ungefär ”splittring”)

Tumregel
”Kommer biltrafiken verkligen att öka så mycket att dessa satsningar behövs”, undrar Degbladets reporter. Härvid hävdar Bilin med emfas att frågan är bakvänt ställd. ”Vi som älskar biltrafik i centrum och externa köplador gör denna satsning just för att öka biltrafiken. Vi stödjer oss här på en gammal och synnerligen användbar tumregel bland samhällsplanerare: ’Vill du ha mera biltrafik, så planera för mera biltrafik’. Det är det säkraste kortet i all samhällsplanering och får 'amen i domkyrkan' att framstå som en vild gissning”, avslutar Bilin trosvisst sin tidningsintervju.

"VAD ÄR DET FÖR ENA DÅRAR SOM HÄRJAR I STAN ...."

"Vad är det för ena dårar som härjar i stan, serru, - glada som barn, med sitt sattyg till plan ..." Jovisst känns denna strof ur Olle Adolphsons "Gustav Lindströms visa" passande att nynna på när man tar del av stadsplanerarnas vårrusiga planer på att riva Godsmagasinet och Tullkammaren ... måtte lundaborna värna om sitt kulturarv och ge dem "en prick och en knäpp på näsan ..."
Jo, det är sant. Jag har haft nio månaders ledig från bloggvärlden. Men nu är det dags att återuppta detta angenäma skrivarbete ...